Ibland får jag uppfattningen att HR har mer än roll av "fixarmalte" är av en strategisk partner. Att vi vill vara en strategisk partner betyder inte att vi är det.  "Fixarmalte" är ett begrepp inom äldreomsorgen där det är en person som fixar olika saker för de äldre från att byta gardiner till glödlampor och stopp i avlopp.
Är det inte så att det är vad organisationerna oftast kräver av oss. Vi ska ordna alla besvärliga personalproblem och se till att det är lugn och ro i företaget, en slags företagens "fixarmalte".
Det finns naturligtvis undantag, men i sanningens namn hur många står inte upp över näsan med operativa saker som måste fixas som gör att vi inte har tid för strategiska frågor, frammåtblick eller har tid för eftertanke.
Eller är det så att vi försöker både att vara "fixarmalte" och en strategisk partner och vad är då sannolikheten att lyckas.

Permalink   Allmänt