I Svd kan vi läsa att ”oförklarliga löneklyftor består”. Det skiljer 16% mellan könen där en genomsnittlig man tjänar 4700 mer än en genomsnittlig kvinna. Fast den saken kan nog till stor del förklaras med att ju större andel kvinnor det är i en yrkesgrupp desto lägre lön. Hur nu det kan hänga ihop?

Räknar man bort faktorer som yrkesval, utbildning, ålder och arbetstid så återstår det dock 6% löneskillnad till männens favör. Läs artikeln i SvD HÄR.

 Tittar vi sedan på personalfunktionen så läggs det ned en ansenlig tid på lönekriterier, jämställdhetsfrågor, lönekartläggningar med mera, men effekten verkar inte infinna sig. Enligt artikeln så befinner vi oss på samma nivå som 1992. Har det överhuvudtaget inte gett något resultat av allt arbete? Då kanske man ska fråga sig om det är värt mödan och tiden som läggs ned på lönearbete, eller kan det vara så att vi arbetar fel, eller inte ställer upp på jämställda löner?

 Personalskrået är kvinnodominerat, men vad jag kan se på utvecklingen så har det inte hämmat löneutvecklingen på personalchefs/direkörsnivå vilket är positivt, men tanken kan infinna sig om man därmed är ”nöjd” och då inte driver frågan att minska löneklyftan?

 För jag tror inte att kvinnor presterar i genomsnitt mindre än männen och tittar vi på studieresultaten så har kvinnorna mycket bättre resultat än männen både på gymnasiet och universitetet. Men vad händer sen?

Det räcker inte att med jämställda löner ha en personalchef som tjänar bra utan det är helheten och här har personalavdelningen ett stort ansvar.

Permalink   Allmänt