Är det dags att börja ompröva en lång sammanhängande semester?

Nu finns ”Worcation”. Som Kenneth OE Sundin skriver i e-boken ”Worcation – A relaxing way of doing business” Genom Worcation får du tillgång till den kreativitet som uppstå när du befinner dig i en inspirerande miljö. Läs gärna Kristian Borglunds artikel i Metro http://issuu.com/metro_sweden/docs/20130806_se_stockholm/13?e=0/431415

Vet att jag har läst en artikel om att en lång sammanhängande ledighet oftast inte innebär att du håller dig längre relaxad och mindre stressad  än om du har flera korta semestrar. Flera korta semestrar kunde vara bättre ur ett arbetsmiljöperspektiv än en lång. Men klart det är ju väldigt olika och kan variera mellan olika typer av jobb också.Men även med vilken familjesituation man har. Finns skolbarn så vill ju oftast föräldrarna kombinera så att någon förälder är hemma med barnen under lovet.

Men jag har en känsla att det finns i vårat undermedvetna att vi ska ha minst tre veckor sammanhängande ledighet för att kunna varva ner. Men så behöver inte vara fallet enligt artikeln i Metro och E-boken.

Jag har ju själv ett fritt arbete som egen företagare och har i sommar med en kollega skrivit en bok. Vi avsatte några timmar varje dag och efter det var man ledig. När man är inne i ett ”flow” så varför bryta det och vi utnyttjade tiden då vi var mest kreativa. Sedan efter det blev det sol och bad.  Dom som mest reagerade var omgivningen som tyckte det var fasansfullt, men mängden av korta minisemestrar var för mig välgivande denna sommar.

Det kanske är dags för arbetsgivaren , facket och lagstiftarna att se mer flexibelt på semesterledighet och tillåta att personer använder ledigheten mer flexibelt. Du kanske befinner dig utomlands och känner att du blir kreativ och inspirerad att åstadkomma något. Den tiden som du då använde kan du sedan byta mot ny ledighet någon annan gång. Eller så att vädret är dåligt och man känner för att jobba istället för att sitta hemma. Har man då ett sådant jobb att detta är möjligt så varför inte.

Men ska Worcation fungera så måste det bygga på individens vilja att ha det så, samt arbetets beskaffenhet.

Men visst vore det skönt med den flexibiliteten, i alla fall för vissa. Alla är inte lika, men alla behöver ledighet. En del vill ha en lång semester och vissa vill dela upp den. Svårare än så behöver det inte vara. Själv föredrar jag många minisemestrar, framför en lång och sedan vänta ett år till.

Följ mig gärna på min gillasida på facebook. https://www.facebook.com/HRakuten

Läser att Gary Hamel, väldigt högt rankad som  inflytelserik tänkare inom näringslivsområdet tror att nästa ”revolution” inom företagen blir att avskaffa cheferna.

Visserligen skrev han det redan 2007 i boken ”The Future of Management”, men nu har tidningen Chef fiskat upp det och sedan vidare till SvD.

Det går ut på att generationen som kommer har ”auktoritestfobi” och  inte automatiskt kommer att följa sina chefer. Vinnare blir företag som låter sina medarbetare få egna mandat och egen budget att spendera på till exempel forskning och utveckling. Idag finns flera företag främst i USA som arbetar mer eller mindre chefslöst. Ett bra mycket större steg än våra ”platta” organisationer.

Vet att han bygger sin tes bland annat på att chefer förlänger och fördyrar beslutsprocessen och kan medarbetare köpa både bostad och bil på egen hand, borde de kunna hantera en egen budget på företaget också.

Men vad händer då om cheferna kommer att avskaffas? Vad ska då alla managementkonsulter, ledarinstitut, ledarcoacher då syssla med? Blir det nästa krisbransch och hur rustar dom för den eventuella framtiden? Eller blir det så att chefscoacher ändrar fokus från att leda andra till att leda sig själv? Troligast körs det på som vanligt, eller vad tror ni?

Följ mig gärna på min fb gilla sida :https://www.facebook.com/HRakuten

Läser att ”Svenska föräldrar är mest stressade i Europa. Enligt en teori ställer de för höga krav på sig själva vad gäller karriär, städning, matlagning och så vidare”.

Sen vet vi ju att det är den mest eftertraktade gruppen att rekrytera så dom överöses av den relativt nya yrkeskåren av karriärrådgivare, jobbcoacher, headhunters, rekryterare, sociala medie gurus med mera om hur de ska göra karriär, synas och märkas. Om hur man pimpar sina CV:n, göra video presentationer, höjer sin lön och med exempel på andra som lyckas.

Om dom nu är mest stressade i Europa? Ställer inte det här fullkomliga haglande av tips om hur man ska göra karriär, hur lätt det är bara man gör rätt till ännu mer stress och känslan av ökade krav att synas, märkas vara i framkant hela tiden. Jag bara undrar? Men det är klart att många av ”tipsförmedlarna” har inga egna karriärer att blicka tillbaka på, eller har suttit i skarpt läge och rekryterat in i egna företaget, eller varit chefer överhuvudtaget. De vet rent hypotetiskt hur det ska gå till, men utgår dom från verkligheten som finns därute? Att det skapar stress med alla krav om perfekt familj, välartade barn och göra karriär, snabba befordringar och stora löneökningar.

För det jag har lärt mig är att stressade personer (negativ stress) inte är bra vare sig för hälsan eller jobbet. Finns det en risk att med den stora exponering som fenomenet har idag i tidningar och sociala medier bara ökar på känslan av otillräcklighet och krav på att man måste göra snabb karriär för att vara lyckad. Och efterfrågad.

Undrar rätt ofta varför åldersspannet mellan 32-44 är mest attraktivt för rekrytering och att vi sedan struntar i yngre, äldre och invandrare. För det är väl i det åldersspannet som oftast småbarnsföräldrar befinner sig? Sen finns det ska medges coacher och rådgivare  som arbetar med långtidsarbetslösa, eller andra grupper som har svårt att ta sig in på en arbetsmarknad och där sociala medier är en viktig kanal för kanske både självkänsla och möjligheter.

Nej jag tror att det är på tiden att alla parter börjar se över hur det står till. Inte bara rekrytera i ett smalt åldersspann ,utan även se på andra grupper och åldrar.

Så mitt tips är att börja se lite bredare när ni rekyterar.

Följ mig gärna på min gillasida på fb. https://www.facebook.com/HRakuten

#rekryterasmartare.

Satt och läste en ledare på SvD Opinion om arbetsförmedlingen, ett ”kärt” ämne som är uppe till debatt nästan dagligen. Tack Kjell Lindström Noden för tipset om artikeln. 

Har ofta undrat hur det är att jobba på en HR-funktion på en arbetsplats som är nästintill idiotförklarad i debatten. Arbetsförmedlingen får hela tiden gliringar om att inte kunna ordna jobb åt arbetslösa, att de inte kan matcha kandidater till företagen och som här i artikeln att de har blivit mer ett kontrollorgan än en som förmedlar arbeten.

Hur jobbar man i en sådan total motvind med att vara en attraktiv arbetsgivare, varumärkesbyggande och med att locka in dom bästa kandidaterna till sina lediga befattningar. För hur det än är, att arbeta länge på en arbetsplats som prenumerar på att inta sista platsen i förtroendeligan, det kan inte vara lätt och hur många försöker inte söka sig därifrån för att man är rädd att det inte ska vara en så bra meritmässig arbetsplats.

Vad har HR för roll i det hela? Passiva åskådare som pusslar så gott dom kan och gjuter olja på vågorna internt för att skapa en så drägliga interna förhållanden som möjligt, eller kombinerar det med att försöka påverka situationen och vända trenden.  Vara en pådrivare på GD bland annat för att arbeta med att ändra oponionsbilden, försvara sina medarbetare och visa på goda exempel. Visst jag vet att GD är en stark personlighet, men det ska inte kunna hindra en ändrad inriktning för hon är väl inte en diktator trots allt. Här är i alla fall problemet inte att HR ”inte kan räkna” som är problemet. För utan att ändra på samhällets misstro mot myndigheten så är det väl ingen större idé att arbeta på koncept som attraktiv arbetsgivare för att locka in nya medarbetare för det räcker inte med vackra ord längre. Behövs handling.

Skulle vara spännande att vara HR-direktör där ett par år för att se om man kan göra skillnad, så jag får väl sätta ja på min fråga i rubriken. Men nu är det ju inte möjligt eller ens önskvärt då jag har världens bästa jobb idag. Samt att jag betraktas som alldeles för gammal. Men vilken utmaning 

Länken till artikeln. http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/kanske-dags-att-dopa-om-arbets-formedlingen_8392570.svdölj

Följ mig gärna på min gilla sida på facebook. https://www.facebook.com/HRakuten

Ha nu en riktigt god fortsättning på sommaren.