Läste i DN att konsekvenserna med LAS innebär att Volvo Lastvagnar ökar sin medelålder med åtta år, kvinnoandelen minskar från 20% till 8%. Det är kvinnor, ungdomar och invandrare som drabbas mycket hårt och då har vi till exempel redan nu Europas högsta ungdomsarbetslöshet, för att inte tala om det kompetensslöseri som vi har idag med våra invandrare.

Inom HR/personalområdet har vi ett flertal år arbetat med att öka jämställdheten, mångfalden, men det konstiga är att så fort något händer så kastar vi de gamla arbetsmetoderna bakom ryggen och som Pavlos hundar följer nya direktiv. En bra HR-chef är tyst och gör som man säger och får absolut inte uttrycka sin åsikt om att till exempel LAS kanske behöver moderniseras. En HR-chef som har en egen uppfattning kan betraktas som ett hot och köps ut. Flera rekryteringsfirmor jag har kommit i kontakt med, samt kollegor som även de har vittnat om att rekryteringsbolagen oftast söker en HR-person som är en tyst förvaltare som gör vad man blir tillsagd (lite tillspetsat). En kollega fick bland annat den feedbacken efter intervjun att "du har åstadkommit för mycket, det händer saker runt dig och det är den här organisationen inte intresserad av".

Jag känner massor av HR-chefer som verkligen gör skillnad på sina arbetsplatser och som vågar synas  Intresserad? hör av dig.

I övrigt heder till Lennart Jeansson (ingen HR-person tyvärr) som i ett brev gick ut och och kritiserade LAS som fick till konsekvens att han inte fick arbetet som ordförande i AMF. Visst är det känsligt, men kan vi inte ens inom HR ha en debatt om LAS så är det inte speciellt högt i tak inom vårat skrå heller. För vilka om inte HR borde Lobba för att modernisera LAS:

Permalink   Allmänt