Uttrycket ”Mycket snack och lite verkstad” används i många sammanhang. En del gånger rätt, men ibland eller rätt ofta tycker jag att det blir helt fel. Är det då mycket bättre med ”Inget snack och ingen verkstad”?

I alla fall verkar det senaste vara den rådande normen inom HR-området. I alla fall ett snack som når utanför det egna staketet.

”Mycket snack och lite verkstad” tycker jag väldigt ofta används för att trycka ner diskussioner och åsikter, finns det inte mycket ”Jante” där?

 Tittar vi på företrädare för HR så är det väldigt sällan som man ser eller hör dom utanför den lilla egna inre kretsen. Om man roar sig med att googla på vår yrkesförening så hittar man inte många om någon träff utanför sin egen hemsida, eller annonsplats. Visst vore det kul att se lite mer åsikter och kommentarer i pressen som stärker HR:s roll, att vi finns med i den externa debatten! Här finns det utvecklingspotential för en yrkesförening tycker jag. Men jag vet att det finns många som har en motsatt åsikt som kommer att reagera starkt på det här.

Det händer ju så mycket bra inom svensk HR varför visar vi det inte utåt? Är det bara internt tyst arbete som belönas så tror jag att det är förfelat. Syns vi inte så finns vi inte.

Eller är det som i den amerikanska tecknade serien Simpsons att den personen som är den elaka chefen Burns assistent, Smithers som är en HR förebild. Han som alltid ställer upp okritiskt, städar upp misstag eller går elaka ärenden i chefens namn. Den som alltid tyst och lojalt dansar efter Burns pipa.

Han kanske vore en blivande ”årets HR chef kandidat” om vi inte snart får till en ändring.

 Här vill jag dock berömma tidningen Personal & Ledarskap som i år ska fokusera på uppstickare och talanger och låta goda exempel ta Jantes plats. Mer sådant och att stimulera och tillåta en diskussion.

Var stolta och visa upp - marknadsför era bra saker som ni gjort även utanför ”fabriksgrinden”

För goda exempel finns, men finns viljan eller är man för rädd att sticka ut?

Permalink   Allmänt