Ofta är utgångspunkten den "goda" personalavdelningen, men har utvecklingen gått att även den "onda" eller manipulerande alternativt "blåögda" allt vanligare? Ärt det i så fall en tendens som uppkommer av att HR-personer är måna om att följa minsta vink från ledningen för att på det sättet vara tillags, istället för att sätta ner foten och ryta till när man ser saker som inte stämmer överens med en "god och attraktiv arbetsgivare" Att vi mer följer med processen än leder den åt rätt håll? Hur ska man annars förklara (se gårdagens blogg) Carnegie skandalen, Skandiahärvan med mera?

Är det här kanske enbart undantagen som bekräftar regeln om den goda personalavdelningen, eller är det en trend i den allt hårdare klimat som råder ute på arbetsplatserna? I vilket fall som helst så är det tyst från HR, man ser inga kontroversiella uttalanden eller åsikter överhuvudtaget i media från HR. Eller är det som en chef sa till mig att är det tyst i organisationen så fungerar HR, min elaka kommentar kan då vara "eller är det en rädd organisation" där HR gjuter olja på känslorna?

Ha en bra dag därute!

Under PVD-ledarskapsdag i Uppsala den 16 april kommer jag tilosammans med Ann Fagraeus att hålla i en workshop om HRs och ledares utmaningar i framtiden för Sveriges HR-förenings räkning. Jag kommer även att blogga live under rasterna så ni som vill träffa mig kom gärna dit.

Permalink   Allmänt