Ibland så får jag känsla av att vi mer ser på detaljer än på helheten när vi arbetar med HR-frågor. Är det så att inom HR råder en mer atomistisk syn är holistisk? Vi tittar mer på individen och vad som behöver göras än att titta på organisation och styrning. Vi blir så fokuserade att prata t ex. "attraktiv arbetsgivare" och hur man ska vara då utan att titta hur det verkligen ser ut och vilka förutsättningar det finns i den egna organisationen. Viktigare att säga rätt saker och slänga sig med nygamla amerikanska managementkoncept som om de vore direktapplicerade i den egna verksamheten.

Vi överöses i tidningarna av undersökning efter undersökning visar att trivseln på företagen minskar, stressen ökar. I söndagens SvD kan vi läsa att ”Cheferna mår dåligt av skenande stress”, samt en annan artikel som beskriver tre vägar till större jobblycka. Se länk http://www.svd.se/naringsliv/3-vagar-till-storre-lycka-pa-jobbet_6895593.svd

Förslagen som kommer fram är bra, men förändrar det situationen på totalen? Det förefaller för mig att vi har skapat ett organisationsklimat som inte är speciellt stimulerande och kreativt. Är det inte där so HR borde sätta in sina stötar, att få en organisation som fungerar både trivselmässigt som produktionsmässigt. Idag verkar tyvärr det bara vara ett kortsiktigt produktionsperspektiv som råder. Jag tror att en blandning vore bäst. Är det så som en kursdeltagare påstod att ”HR är så väldigt enfrågeinriktade och ser inte helheten och kan sätta in det i ett sammanhang”. Jag tror och hoppas att så inte är fallet, men tyvärr verkar inte speciellt mycket visa på motsatsen.

I Personal och Ledarskap kan vi läsa om det väldigt utsatta vårdbolaget Carema och deras hårt prövade personalchefs recept på att ge glansen åter till företaget. Det var bättre kommunikation med medarbetare (bättre kommunikation kommer alltid fram), samt att genomföra medarbetarundersökningar, kanske flera under året. Ingenting om hur styrning och ledning går till, organisation, medarbetarskap, decentralicerade beslut, satsa på mer tillit och empati med mera. Utan kort och gott fler medarbetarundersökningar. Fler medarbetarundersökningar ger i alla fall inte mig förtroendet tillbaka för företaget och som skattebetalare och förhoppningsvis framtida köpare av deras tjänster är jag inte övertygad.

Är det den enkla lösningen som vi ser. En chef eller avdelning fungerar dåligt. Vi slänger in en coach som får ta hand om det. Resten vad det beror ytterst på det tittar vi inte på.

Följ mig gärna på facebook. http://www.facebook.com/HRakuten?ref=tn_tnmn

Läs gärna även vår HR-akuten och Nodens senaste debattartikel. Handlar om chefers villkor. http://www.slideshare.net/MagnusDalsvall/mt-framtidens-hr-30

Permalink   Allmänt   Kommentarer (4)   Trackbacks ()