I senaste numret av Personal & Ledarskap skrev Kjell Lindström och jag en debattartikel om HR:s bristande respekt för chefer. En bristande respekt som finns i många staber och nu kan vi se en effekt av detta på LKAB.

Idag kan vi läsa i tidningarna att ” Fackklubben Ledarna lägger ned verksamheten i LKAB. Anledningen är svårigheterna att få påverka inom företaget”

Med andra ord så blev ämnet högaktuellt och det här är en väldigt ovanlig åtgärd från fackets och chefers sida. Då lär det ha gått rätt så långt.

Kanske de har läst debattartikeln?

Läs gärna artikeln i NSD HÄR. Tyvärr finns ingen länk till P&L som visar debattinlägget för er som har missat det. Synd tycker jag att man inte kan länka till P&L.

Permalink   Allmänt   Kommentarer (3)   Trackbacks ()

Då är Google och jag överens om att ett ”krig om talanger” är under uppsegling. En tidigare undersökning visade att 7 av 10 personalchefer ansåg att generationsväxlingen var ett av de största problemen. Ändå så sover så många HR-chefer, eller sticker huvudet i sanden.

Det är statistiskt bevisat att fler lämnar arbetsmarknaden än som kommer in, ändå så träffar man på med jämna mellanrum HR-chefer som inte har några som helst planer eller intresse av att göra något åt saken.

Google verkar att ha tagit till sig lönevapnet som en morot att locka till sig medarbetare på de 2000 lediga befattningar som de har på sin hemsida enligt SvD. De har lovat alla anställda en löneökning på 10 procent under 2011.  Kan bli svårslaget då de ligger högt på listan över attraktiva arbetsgivare som många vill arbeta hos, nu kryddar de även löneökningarna lite extra.
Jag tror inte att de får några problem att rekrytera in sina personer, värre med de kommuner i mitt närområde som inte vill göra något.

Permalink   Allmänt   Kommentarer (4)   Trackbacks ()

Svenskar mest konflikrädda i norden utropas efter en undersökning som gjorts av försäkringsbolaget Moderna.

Knappt hälften vågar ingripa vid orättvisor på jobbet, eller uttrycka sin åsikt.

Man kan fundera vad vi har gjort för att hamna här och tycker vi verkligen att det är så bra. För jag ser tyvärr att det oftast är en mer eller mindre medvetna handlingar som gjort att vi har kommit dit. För hur ska vi annars förklara att enligt en annan undersökning så har majoriteten av de som klagat på chefen eller på förhållanden på arbetsplatsen blivit omplacerade, ej fått befordran, löneminskningar med mera.

Vi har svårt att i organisationerna tillåta avvikande åsikter, eller avvikande beteende. Vi vill helst att alla ska vara som vi är och rekryterar också därefter.

Sticker man ut hakan så är man obekväm och vi vill ha lugn och ro och tyst omkring oss så vi kan sova lugnt. En jättefarlig väg då du sitter lugnt på din kammare medans kanske omgivningen och utvecklingen springer ifrån dig.

Vi letar brister på personer när vi rekryterar, istället för att se på personen och vad han/hon kan tillföra. Brister i det här sammanhanget är att t ex personen vågar sticka ut hakan och ställa frågor och ifrågasätta.

Den andra stora orsaken tror jag ligger i den kontrollhysteri och i fundamentalistiska Lean och processtänk där avvikande handlingar kraftfullt ska åtgärdas. Alltså bättre att vara tyst och göra minsta möjliga oväsende och lojt följa med strömmen eller processen, vad den än kan leda till.

Man kan fråga sig om den kontrollhysteri och managementtänkande som gällt det senaste decenniet har skapat de rädda organisationer som vi ser idag? Tyvärr får vi väl också konstatera att HR har varit och är en stor bidragande orsak. Men ville vi verkligen det här?

Det får vi väl aldrig svar på för det förs ingen debatt inom HR.

Så här skrev DN

Permalink   Allmänt   Kommentarer (5)   Trackbacks ()