Magnus HR-blogg - HRsociety - Personal & Ledarskaps digitala mötesplats

Läser i SvD att ”EU ryter till: Ta det lugnare på jobbet”. Ett vällovligt initiativ då vi har en ökad psykisk ohälsa på jobbet, men det duger inte som en generell lösning. Arbetsmiljöverket står i startgroparna och ska kontakta 26000 arbetsgivare och genomföra omfattande inspektioner i landet och ställa krav på arbetsgivarna. Här blir det viktigt för arbetsgivaren att kunna uppvisa dokumentation av vad som görs. Min erfarenhet här är tyvärr att dokumentation och snygga pappersdokument är viktigare än realiteten ute i verksamheten när myndigheterna kommer ut.

Men allting är ju inte så enkelt som att säga att stressen är arbetsrelaterad. Lär finnas undersökningar som visar att en stor stressfaktor är fritiden. Man får inte sitt livspussel att gå ihop. Karriär, familj, barnens fritidsintressen, vara aktiv, sporta, duktig förälder, engagerad i föreningar, social, resa till Thailand med mera. Allt ska naturligtvis läggas upp på fb där du kvart i tre hämtar på dagis, halv fyra lägger upp en bild hur du och barnet leker eller bakar. Sedan ut i motionsspåret med en app aktiverad som direkt publicerar hur långt du sprungit och i vilken fart och hur många kalorier du har förbränt. Sedan laga mat efter någon modern metod som du sedan delar på fb för att visa att du minsann är en medveten person som inte stoppar i dig vad som helst.

Jag kan förstå att många har svårt att få sitt livspussel att gå ihop. Finns så mycket förväntningar och krav på att vara så perfekt, klara karriär och familj med en aktiv fritid och allt kan nästan följas i realtid på nätet. Lever vi i en ”lyckobubbla”?

Så ibland får jag den förbjudna tanken. Att den ökande stressen och den psykiska ohälsan som finns inte enbart är ett arbetsgivarens fel. Det är ett samhällsfenomen som man måste göra upp med.

Åtgärderna som arbetsmiljöverket tar upp är bland annat, minska arbetsmängden och ge tid för reflektion. Vilket är vettiga åtgärder, men kan resultatet bli att vi får eller har en värderingsförskjutning på gång i samhället? En värderingsförändring som lite tillspetsat blir att du ska kunna hämta kraft och rekreation i arbetet för att möjliggöra en aktiv fritid. Kanske en tilltalande förändring men svår för arbetsgivarna att leva upp till.

Jag tror att problemet måste angripas från två håll. Minska våra prestationskrav, inse att det t ex inte alltid är optimalt att göra karriär samtidigt med familjebildning. Att man inte alltid måste ligga på topp och visa det.

För arbetsgivaren tror jag inte på att en utökad kontroll från myndigheterna. Löser speciellt mycket. Några punkter som jag ser att arbetsgivaren bör göra för att minska arbetsrelaterad stress.

Det är inte genom snygga dokument och handlingsplaner på pappret som vi kan visa när arbetsmiljöinspektörerna kommer ut på arbetsplatsinspektioner, som vi kommer att vinna över den ökande utslagningen på arbetsmarknaden. Det är genom att bryta det kortsiktiga ekonomiska tänkandet och se utanför Leaninspirerande nollfelsambitioner utan ser människan i verksamheten. Ha en mer tillåtande kultur.

När det gäller den ”lyckobubbla” som målas upp behövs det en samhällsdiskussion, för inte är det väl meningen att tid för återhämtning och rekreation har flyttats från fritiden till arbetet?

Läste i P&L #7/8 om att man blir 25% effektivare med team-debrief och började fundera på denna jakt på ständigt ökad effektivitet.

Sverige lär vara ett av de länder i världen som ökat produktiviteten mest uträknat per arbetande person. Vi ser förmodligen en del av effekterna idag med ökad psykisk ohälsa, underbemannade avdelningar. Ökad stress med mera. Mer blir gjort med färre händer helt enkelt. Det behöver naturligtvis inte vara fel och tekniken gör att vi kan bli effektivare med en mindre personalstyrka. Men hur långt kan man gå innan det slår tillbaka?

Det genomgående argumentet för olika metoder är nästan generellt att den ökar effektiviteten. Jag ser annonser om HR-utbildningar där de lär ut hur du ska ta fram nyckeltal för att övertyga andra om din effektivitet. En välfungerande organisation med medarbetare och verksamhet som utvecklas, där stämningen är bra räcker inte utan det kan endast bevisas med siffror att det är så. Vi ska kunna räkna på alla insatser att det ger klirr i kassan, men ibland har jag en känsla av att vi glömmer i sifferexercisen heliga gral människan. Samt vad kostar det inte i tid och administration?

Jag börjar bli lite trött på allt snack om att öka effektiviteten, tycker det är mer intressant att diskutera kundnöjdhet, motiverad och engagerad personal som skapar ett mervärde för företagen. Därav denna blogg.

Roade mig med att kort googla ökad effektivitet och såg på de första sidorna på över 1100 000 träffar följande. Möjligheten att öka effektiviteten är nästan outtömlig eller..

Framgångsrik utveckling ökar affektiviteten med 80%
Team debrief ökar effektiviteten med 25%
Gemensamma intressen ökar effektiviteten.
Jämställdhet ökar effektiviteten.
Fika på jobbet ökar effektiviteten
Lean Production ökar effektiviteten.
Träning på arbetsplatsen ökar effektiviteten.
Värdegrund ökar effektiviteten.
Kul på jobbet ökar effektiviteten.
Agila processer ökar effektiviteten.
Nyckeltal ökar effektiviteten.
Osv, listan kan göras nästan oändlig.

Visst ökad effektivitet är alltid viktigt i verksamheten, annars är risken stor att man blir utkonkurrerad. Men jag vill lyfta att vi inte får glömma människa i systemet. Glömmer vi det, blir effekterna av våra effektivitetssträvande lätt det motsatta. Här har HR en viktig roll att hitta en bra balans, men säger som entreprenören Richard Branson. Nöjd personal ger nöjda kunder och nöjda ägare. Svårare än så behöver det inte vara.

Följ mig gärna på min ”gilla sida” på fb. https://www.facebook.com/HRakuten