Blir det inte lätt lite galet när vi kör ersättningsrekryteringar?
Allt oftare kan man läsa om arbetsgivare som meddelar att de inte kan hitta rätt kompetens. Den ”lilla” skaran av talanger räcker inte till och företagen anmäler sig till dyra seminarier om ”Employment Branding” i tron att det ska rädda dom och förse företaget med toppkandidater, eller hitta den som ingen annan har sett. Men blir det verkligen så?
Företagen och organisationerna lär sig vad som ”talangerna”, ungdomarna eller vad man nu söker efter tilltalas av och går ut i annonser och erbjuder det. Men tyvärr så är min erfarenhet att organisationerna är trögre än att de ändras tvärt efter en kurs och blir modern och anpassad efter de nya talangerna. Nej det blir oftast mer ord är ”verkstad”.
Den andra faran är att man försöker hitta en ersättare till någon som har slutat, jämför med dennes kompetens och förmåga., inklusive sociala ”Vi måste hitta en ny Elin
Kraven och önskemålen sätts då ofta att perfekt matcha in en ny person som är så lik ”Elin” som möjligt och har ett bristfokus på fylla den lilla fyrkanten ”kostymen” i organisationen så att hjulen kan snurra på så som de alltid har gjort.
Till sin hjälp anlitar man för dyra pengar rekryteringskonsulter/byråer som ska leta efter den nya ”Elin”. Men var ligger förändringen och utvecklingen där? Visst alla är inte lika men jag tror att vi ibland måste börja tänka lite annorlunda för att få lite mer fart och skapa nya möjligheter och ser över kanten. Annars kan risken bli överhängande att det blir ett nytt sk. "Facit-fall".
Nej jag tror på att byta perspektiv. Detr börja bli dags att titta på individen som söker ett arbete och fundera på ”Vad kan han/hon göra för oss”, istället för att leta fel, vad som inte matchar helt en kompetensprofil eller magkänslan. För magkänslan vet vi ju alla att den ger positiva signaler till en som liknar en själv. Och vem vill ha en organisation där alla är och tycker lika, vilket i sin tur kan vara livsfarligt.#rekryterasmartare
Följ mig gärna på min fb sida. www.facebook.com/HRakuten
Jag får alltför ofta höra av ungdomar som jobbar på Tele Marketing företag och deras ibland nästan slavliknande arbetsförhållanden. Värst utsatta är nog dom som via relativt små bemanningsföretag utlånas till TM företag. Dom här mindre bemanningsföretagen har ingen susning om arbetsrätt och HR men dom är desto bättre på att räkna!
Jag har hört historier om unga som får gå på dagen om dom inte uppfyllt dagens försäljningsmål, eller på något annat sätt fallit i onåd hos gruppledaren. Där offentlig kritik är mer regel än undantag och de verkar leva efter filiosfin ”Management By Fear” Ständiga hemliga avlyssningar av kundsamtal där feedbacken från dom verkar mer gå ut på att kritisera än att utveckla. Klimatet verkar många gånger olidligt och det byggs in en osäkerhet/rädsla hos ungdomarna genom att enbart ge kritik och aldrig beröm. Berömmet menar man är att man får arbeta kvar. Stressen av att hela tiden mätas på en massa kontrollpunkter som samtalaets längd, merförsäljning med mera. Det verkar som Ryanairs personalpolitik är den som härskar inom den här branschen. Här utnyttjar man desperata arbetslösa ungdomar som går långt över gränsen av vad som borde vara tillåtet, för att sedan gå ut och klaga på att de har så svårt att få ungdomar att ta de här jobben, att ungdomarna är lata osv. Tacka för att de har svårt att bemanna sina tjänster de har ju själva skapat en dålig image och klimat. Sedan har vi en ytterligare aspekt. Vi som vuxna som får dessa samtal. Det pågår en social tävlan om vem som kan vara dummast eller mest förnedrande mot den som ringer. Tips på hur man är mest avspisande och förlöjligande av Tele Marketing säljaren som man sedan sprider på fb och twitter till allmän beskådan. Jag kallar det mobbning. Jag vill inte delta i något sådant, även om jag ibland ogillar att bli uppringd. Man kan faktiskt visa lite vuxenvett och bete sig som en medmänniska istället.
Sedan finns det seriösa TM företag, men jag är rädd att dessa andra uppstickare som använder ”slavkontrakt” och har en personalpolitik som vi inte ens skulle acceptera på 30-talet dumpar marknaden och inköparna går ju oftast på pris. Så ett litet upprop bland inköpare och HR-personer är att syna företaget i sömmarna vad dom egentligen går för och anlita enbart sådana som har en bra personalpolitik.
Ni får gärna skicka historier om vad ni har hört och varit med om. Tycker att den här marknaden luktar lite illa och vi borde synliggöra de dåliga arbetsgivarna och lyfta fram de seriösa. Sedan tänk på hur vi hanterar samtalen, även om de ringer kl 21.00 på fredagkvällen. Dom kanske inte har något val . Tänk som om eran son eller dotter satt och ringde, hur skulle ni vilja att hon/han blev bemött?
Följ mig gärna på mig gillasida på fb för vidare diskussioner. www.facebook.com/HRakuten
Permalink
