Jag satt och småläste i en ”evenemangskalender” där man gjorde reklam för olika seminarier och utbildningar inom bland annat HR-området.

Det som låg närmast nu i tiden var att bli certifierad karriärcoach, fanns både en intensivvariant, eller en längre på tre gånger fem dagar. Vad som slog mig där var att det behövdes inga förkunskaper. Visserligen står det att det vore bra om du har arbetat med människor men inget krav. Vad som behövdes var nog en rät stor plånbok misstänker jag.

Nästa utbildning som presenterades var att man kunde bli diplomerad controller, där var det dock krav på att man arbetat som ekonom, controller. Sedan för att få bli diplomerad controller behövdes det 90% närvaro och två inlämningsuppgifter.  Är vi där igen att närvaro är ett kvalitetsmått på att vi lärt oss något?

Så slutsatsen blir att vill du arbeta inom HR området som Coach behövs inga förkunskaper. För att bli karriärcoach behövde du inte ha någon som helst arbetslivserfarenhet eller utbildning utöver grundskolan (om ens det).

Tittar vi däremot på ekonomi området så var kunskap i ekonomi en förutsättning för att gå utbildningen.

Jag kan inte låta bli att tycka att det känns väldigt oseriöst och jag tror att det sista vi behöver inom HR är att förknippas med ännu mer flum.

Permalink   Allmänt   Kommentarer (2)   Trackbacks ()

”Vi är oroliga när vi tittar på poolen av talanger vi kan rekrytera. Den håller på att bli för liten, i synnerhet i Europa” säger Tom Enders vd för flyg- och försvarskoncernen EADS, enligt Svd den 13 juni 2012.

En sanning som vi vet om, vi har i flera år talat om ”kriget om talangerna” som något som kommer, men gjort väldigt lite för att möta upp det. Är det därför som en mängd rekryterings och searchföretag startas idag? Är strategin att använda oss av search och rekryteringsföretag för att ta åt oss av den minskade skaran av talanger? Karriärrådgivare guidar talangerna till en arbetsmarknad som fullständigt skriker efter kompetensen, personalomsättningen ökar för eftertraktade grupper och därmed går lönespiralen upp i jobbytarkarusellen.

Börjar det inte bli dags att fundera på lite andra strategier? Vi har grupper i dag i samhället som inte har samma chans. Vi tittar väldigt ensidigt på kompetensen och rekryterar som vi alltid har gjort, vilket skapar väldigt homogena små grupper där inte alla har tillträde. Vi går på den berömda magkänslan den är ju tryggast och bäst, men föga hållbar på sikt.

Vi vet att extroverta personer oftast får jobbet framför mer introverta, men hur ser en arbetsplats ut och fungerar om den enbart består av extroverta personer. Mycket snack och lite verkstad, eller?

Nej jag tror att lösningen är att vi mer ska se vad personen kan tillföra i arbetet, än vad som eventuellt kan vara fel eller annorlunda. Bort med det gamla ”bristfokustänkandet”. Gör vi det så har vi en större grupp att rekrytera från och det spelar ingen roll om du är ung eller gammal, man eller kvinna, invandrare, nörd eller liknande.

Det här är inget som searchfirmorna ordnar åt oss, dom vill leverera och snurra runt i den minskande ”poolen” av talanger, utan det här är något som måste komma från företagen och deras HR-avdelningar. Är det inte dags att sluta prata om att skapa heterogena organisationer men göra tvärtom i verkligheten?  Förövrigt, hur ser din HR-avdelning ut? Är den homogen eller heterogen?

Permalink   Allmänt   Kommentarer (0)   Trackbacks ()