Magnus HR-blogg - HRsociety - Personal & Ledarskaps digitala mötesplats

Det finns ett ordspråk ”Lika barn leka bäst” . Ibland undrar jag om det gamla ordspråket fortfarande lever kvar bland rekryterare och chefer. Det är rätt ofta tyvärr som man springer på chefer i höga positioner som glatt meddelar att man rekryterar till sin ledning på magkänsla. Man skapar därmed en väldigt homogen lite grupp och är väl en av de stora anledningarna att det är förhållandevis så få kvinnor och invandrare som sitter i styrelser och koncernledningar.

Sedan så har vi ett annat ordspråk som borde ha gått ur tiden. ”Du kan inte lära gamla hundar sitta” Men det verkar ha bitit sig fast hos många rekryterare och rekryterande chefer.. Visste ni att den övervägande majoriteten av de som är +55 kan tänka sig att byta arbete. Här har vi även i ett Europa perspektiv en vanärande näst sista placering.

Själv tycker jag ”blandat är bäst”. Finns inget så trevligt som att umgås och byta erfarenhet över åldersgränserna. Att vara nyfiken på vad ungdomarna ser och tänker, likväl som äldres erfarenhet och kunskap.

Varför har vi då så svårt med detta, är det inte en ytterligare #Tankefälla som gäckar oss?

Är det så att rekryterare ser ålder och erfarenhet som stoppklossar och att brist på erfarenhet ger en ökad förändringsbenägenhet?

Jag är rätt säker på att det inte stämmer och att det är rent vansinnigt att generalisera på detta sätt. Vi kastar bort en hel del kunskap och möjligheter och febrilt söker kandidater i åldern 32-42 år som mitt i familjebindning förväntas arbeta nästan ihjäl sig på arbetsplatserna, medan de yngre och äldre ämnas utanför. Helt vansinnigt tycker jag, det finns några undantag, men det rör sig väldigt långsamt, för långsamt för att vara nyttigt.

Nuvarande synsätt med att köra väldigt homogena organisationer och blanda så lite som möjligt är skadligt både för företagen som samhället. Det hindrar innovation och utveckling och ger enbart stagnation. Är det vad vi eftersträvar?

Följ mig gärna och gå in och gilla på min fb sida så missar du inga bloggar eller diskussioner. http://www.facebook.com/HRakuten

Det kryllar verkligen av de som framhäver rekrytering i sociala medier, På HR-dagarna som arrangeras av HR-skråets yrkesförening framhölls bland annat att du kan sänka dina kostnader med 90% om du använder sociala medier vid rekrytering. På samma konferens togs även mångfaldsspåret upp. Något som skett de senaste 7 åren och det har vi ju sett resultatet av tyvärr. Inget har egentligen hänt.

Något som jag funderar på är just kopplingen till mångfald och sociala medier. Att enbart använda sociala medier vid rekrytering, är det då inte en risk för att du exkluderar ut vissa grupper. Eller är det så att vi enbart till de företagen vill ha personer som är med på sociala medier. Att det är just de personerna som är målgruppen.

Hur är det då med 50+, invandrargrupper. Det kanske även finns grupper som inte har möjlighet att surfa runt på jobbet eller hemma. Är det så att rekryteringen idag riktar sig till sociala media nördar, hur blir det då med mångfalden?

Jag tror att vi måste rikta oss bredare, använda fler media och metoder för att det ska bli en lyckad rekrytering ur ett mångfaldsperspektiv och mer heterogena arbetsgrupper. Men det är klart, hade vi velat ha heterogena organisationer så hade vi haft det nu. Rekryterarnas strategi är tydligen att verkställa en beställning på en homogen organisation och anstränger sig väldigt för att skapa det.

Jag kommer att byta plattform på den här bloggen under veckan. För att vara säkra att inte missa någon blogg kan ni följa mig på min ”gilla” sida på facebook. http://www.facebook.com/HRakuten

I morse när jag läste morgontidningen så kunde jag inte annat än reflektera över två artiklar i näringslivsbilagan.

Den ena var om Vattenfall och deras personalnedskärningar. Dom ska göra sig av med 2500 personer och den andra handlade om Nordea som ska minska med ytterligare 800 personer på två år.

När det gäller Vattenfall så ska dom spara 4,5 miljarder kronor under de närmaste två åren på grund av förändrade förutsättningar, (för mig en väldigt flummig beskrivning som kan innefatta allt). Det är väl klart att det är ständiga förändringar i världen och antingen så stillatigande iaktar man dom och anpassar kostymen, eller så satsar man framåt och tänker nytt. Personaldirektören uttalar sig i tidningen och säger samma sak som den krisande Finansbranschen. vi ser ingen förändring det närmaste året och ”Det här är det nya normala”

Men NEJ, där håller jag inte med. Det här är det gamla vanliga.

Skulle vara intressant att veta om man gjort någon ekonomisk beräkning på vad det kostar att lägga varsel. Det skapar oro, vi vet att produktiviteten sjunker, kundfokus byts ut mot internfokus, utvecklingen stannar av, talanger lämnar företaget, revir ”pinkas in”, den psykosociala miljön blir sämre, stressen ökar, varumärket får sig en ytterligare törn occh man kan glömma att kandidera som ett ”Attraktivt bolag” utan får istället inrikta sig på att ”Köpa” in nya talanger,med mera, med mera. Sånt kostar pengar. Sen vet vi ju alla att kostnaderna för personerna försvinner inte den dagen dom varslas om uppsägning. Det kan ta år innan det får genomslag på lönekostanderna.

Så i allra bästa fall så kanske de kommer upp till plus minus noll i kostnadsbesparing under den här perioden.

Vattenfall gick 2012 med en vinst på 17,2 miljarder kronor, 6,7 miljarder delades ut till ägaren. Totalt har de 32 800 anställda, så 2500 personer är ju egentligen inte så dramatiskt. Kanske skulle kunna lösas med naturlig personalomsättning, några strategiska utköp eller sälj, hitta nya utvecklingsområden, satsa på kompetensutveckling och tillvarata personalens kompetens bättre.. Men varför tycker ledningar om att gå och basunera ut personalnedskärningar. Jo de tycker förmodligen att de då visar handlingskraft och sina muskler, ser det förmodligen som marknadsföring av sig själva. Men som sagt risken är stor att det blir så fel. Att vara innovativa och tänka långsiktigt och nytt verkar tyvärr inte vara deras melodi, utan de kör den gamla vanliga utslitna visan. Kosta vad det kosta vill.

Sen såg jag att Nordea ska varsla ytterligare 800 personer, vilket trumpetades ut under kapitalmarknadsdagarna i London. Det här kommer efter att de har rationaliserat hårt sen 2011 och redan minskat med 2700 anställda. Att det kom ut under kapitalmarknadsdagarna i London var nog ingen tillfällighet, utan var nog en medveten strategi att få ut en för ekonomer så viktigt budskap att vi har muskler se vad handlingskraftiga vi är då vi kan skära ner våra personalkostnader. Men samma sak här, har de räknat på den alternativa kostnaden? Bankerna ger ju ut nu rekordutdelningar till aktieägarna och båda de här artiklarna får mig att tänka på vad jag läste i den ansedda tidskriften Forbes. ”The Dumbest Idea In The World: Maximizing Shareholders Value”

Är det inte dags att ta upp kampen och utmana ekonomerna om deras världsbild och om deras så kallade sanningar? Här tycker jag HR borde stå på pallisaderna och tycka till och inte som nu försöka spela med.

Följ mig gärna på fb. . http://www.facebook.com/HRakuten. Jag kommer snart att byta plattform för den här bloggen och om ni inte vill missa något blogginlägg så gå gärna in och gilla den fb sidan så kommer ni att hänga med under flytten.