I en tid när en tredjedel av alla chefer kommer att gå i pension inom en tioårsperiod, omsättningen på chefer ökar alltmer, kriget om talangerna pågår för fullt,  så ser man i platsannonserna (oftast i offentliga sektorn)att de tillämpar tidsbegränsat chefsförordnande. Med andra ord att nu när det blir allt svårare att få tag på bra chefer så har vi ett system som gör att det inte spelar någon roll hur bra du är efter tre år ska det in en ny chef där, den "gamle" blir omplacerad någon annanstans.

Jag har svårt att se nyttan med den här ordningen och har sett frustrationen som det skapar i organisationer som tillämpar tidsbegränsat chefsförordnande. Har man en bra chef ska man enligt min mening försöka behålla han/hon, har man en chef som inte håller måttet ska man naturligtvis åtgärda det .  Tyvärr har jag sett att det är inom HR-avdelningarna som man är de största beivrarna av tidsbegränsade förordnande, kanske vore dags att tänka lite nytt när omvärlden ser ut som den gör. För det man vill uppnå med tidsbegränsat förordnande (om man vet det), är jag säker på kan uppnås på andra sätt.

Permalink   Allmänt