Ordförande för kommunekonomerna uttalar sig i branschtidningen om sin stora insikt att "personalare inte kan räkna" de är ju utbildade att förstå människor och ekonomer tycker ofta inte att hälsobokslut med mera inte är riktig ekonomi.

Har det gått så långt att HR börjar att tappa sin identitet av att vi är bra på människor och att ekonomer då rimligtvis är bra på siffror. Vi har två olika kompetensområden och varför strävar vi då alltid att komma så nära ekonomernas arbetsfält.  Det har till och med blivit så att ekonomerna alltmer har tagit över vårt arbetsfällt med metoder för mätningar och balanserades styrkort och knowledge management.

Det känns befriande att läsa i P&L #5  om Maria Mårtenssons avhandling "Drömmar om något bättre"Hon konstaterar att personalspecialisterna är en av de yrkesgrupper som mäter ofta och gärna och hon tror att det handlar om att öka trovärdigheten i argumentationen "Personalsidan längtar efter att få gehör i organisationen och hitta ekonomiska argument för till exempel satsningar på kompetensutveckling". Maria menar att det kan vara förrädiskt att mäta människor och hon hävdar vidare att managementmodeller och mätningar kan göra människor osynliga i stället för synliga.

Spinner vi då vidare på hennes resonemang så håller vi på HR-sidan att göra oss själva en björntjänst och gör människan i organisationen mer osynlig. Så låt ekonomerna räkna och vi arbetar med det vi är bra på mjukvaran den viktiga människan för ekonomerna kommer ändå aldrig att betrakta oss som "fullvärdiga"ekonomer. Eller så får jag göra ett uttalande att ekonomer inte är bra på att hantera människor i en organisation, det har jag i alla fall sett flera exempel på.

Permalink   Allmänt