Ibland får man uppfattningen att vissa vill "signalera" att de är så viktiga att de alltid måste vara nåbara, telefonen ringer oavbrutet de ursäktar sig och går iväg och pratar, när det i själva verket signalerar att det är tvärt om.

En kollega till mig var och föreläst på något av de stora ledarskapsinstitutens "svindyra" ledarutbildning, där flera av kursdeltagarna hela tiden ursäktade sig med att jobbet hörde av sig och gick fram och tillbaka under föreläsningen.  Jag har sett den här tendensen på flera håll och undrar om det börjar sprida sig en uppfattning att ju fler samtal du får desto mer efterfrågad är du och det  är positivt. När det i själva verket är tvärtom då det visar på dålig delegering, bristande organisation och ledarskap.

Det är en konst att arbeta efter att "våga låta telefonen vara tyst"  Något som det här ledarskapsinstitutet tydligen har glömt.  Men vilka var det då som höll på med detta, vi tittade på deltagarförteckningen och kunder konstatera att det var mer regel än undantag HR-chefer som betedde sig på detta sätt, medan VD:arna satt lugnt kvar med avstängda telefoner.

Var detta ett sätt för HR att visa sin betydelse inför gruppen, ett sätt att positionera sig? Man kan undra.

Permalink   Allmänt