Personalfunktionen har oftast till uppgift att gjuta olja på vågorna i ett företag i alla fall om vi utgår från chefernas tyckande. Som en högre chef meddelade mig om det är lugnt i organisationen så fungerar personalavdelningen. "Vi märker ingenting menar han av personalavdelningens arbete men vi ser resultatet genom att det är lugnt".

Jag kan inte annat än fundera på om det är en av orsakerna till att vi ibland annat rekryteringsarbetet strävar efter att skapa homogena grupper (för där är det lugnt och som vanligt), när forskningen istället har visat att heterogena grupper är mer kreativa och innovativa.  Homogena grupper är en bra grogrund för "groupthink" , skapar en stark sammanhållning och värderar konsensus högre än att fatta bra beslut. Det kan väl inte vara ett mål för HR-arbetet eller?

Snacka om att det blir en paradox med strävan att få vara med i det strategiska arbetet, när verkligheten kräver att vi ska gå och sopa upp konsekvenserna efter olika beslut. Då blir det dags att sluta tänka på strategisk HR utan istället koncentrera sig på att bli duktig i de gamla teorierna om Scintific Management och X och Y teorierna.

För att lyckas ändra på detta faktum krävs att HR-arbetet syns, märks och att HR vågar att opponera sig och att ha förmågan att vara i lojal opposition. Som den avgående Personaldirektören för GE som i sina råd sa bland annat att bli inte vän med din VD. Då kommer du att bara följa hans/hennes idéer och visioner, utan du måste kunna säga emot  och framföra dina idéer  och tankar och klarar du det så vinner du respekt och därmed genomslag. Men det känns som vi har en bit kvar eller?

Permalink   Allmänt