I DN i lördags (tyvärr ingen länk) står att finansbranschen i Stockholm går det inte att tala om olika företagskulturer, i stället är det en enda branschkultur. Den som drar in mest pengar till firman har högst status, inte chefen.

Där finns uttalanden som "jag har aldrig hämtat eller lämnat mina barn på dagis eller skola", "har dina barn ingen morsa"

I den här branschen är det vanligt med hemmafruar, ofta har man barnflicka och städhjälp. Det som driver den här gruppen är pengar och för det så arbetar de hårt.

Undrar vilken syn de har på arbete och ledarskap när de lämnar mäklarborden och kanske kommer ut i den "vanliga" verkligheten. Vilken omvärldssyn får man av att arbeta i de här kulturerna? En sak är i alla fall säker här odlas inte egenskaper som empati och tillit och det kanske är en del av orsakerna till alla skandalerna.

Man får hoppas att Annika Falkengren  som kommer från mäklardelen i SEB har en mer modern syn på människan, medarbetarna och ledarskapet än vad som verkar frodas (enligt DN) i finansbranschen.

Eller vad säger ni på HR som arbetar i branschen?

Permalink   Allmänt