När man läser PJ Anders Linders ledare i söndagens SvD om "kollektiven kommer till korta" som handlar om vårdstrejken, kan jag inte annat än att till stora delar hålla med honom. Läs gärna ledaren HÄR.

Sjuksköterskorna som har en alldeles för låg lönebild tycker jag som många i förhållande till ansvar, studier och kompetens. Nu står vårdförbundets kollektiv mot kommunals och lärarnas kollektiv och lita på att de bevakar varandra för att kunna kräva kompensation om den ena gruppen får mer. Intressant att notera är att landstingets sjuksköterskor tjänar ca 10% mindre än de som arbetar privat. Beror det på att de bästa arbetar privat, eller att den privata arbetsgivaren har en större möjlighet att differentiera lönerna och höja verkligt duktiga individer.  En fortsatt utbyggnad av den privata vården borde på sikt skapa en högre lönebild för sjuksköterskorna.

En sak som slår mig och jag har själv upplevt det på nära håll att arbetsgivaren, i det här fallet Landstinget faktiskt tjänar på att de strejkar. De betalar ingen lön under strejken  och skatten driver de in i alla fall. En långvarig strejk räddar kanske det här kvartalsresultatet i landstinget och ekonomerna jublar. För visst tänks det väldigt kortsiktigt i dagens kvartalsekonomiska hetsjakt. Men hur agerar HR här?, hur slår detta mot att vara en "attraktiv arbetsgivare", vilken bild kanaliseras det ut om att vara sjuksköterska och underlättas emplyment branding genom att ens nyckelgrupp strejkar? Men det är klart det kanske är för långsiktigt tänkt.

Ha en bra vecka.

I morgon kommer Niklas tillbaka med en spännande blogg från Singapore och hur svenskt ledarskap fungerar därnere.

Permalink   Allmänt