Ser med spänning fram emot nästa nummer av Personal & Ledarskap som utlovas vara befriat från grå och sura personalchefer (hm). Istället ska vi  få läsa om stjärnorna de som kommer med nya idéer eller förädlat det existerande personalarbetet. Spännande för jag upplever inte speciellt många nya idéer inom området. Det är oftast gamla idéer som dammas av, eller hämtas från USA.

Ser särskilt med spänning fram emot artikeln om två personalchefer som bytt jobb med varandra under ett år. Att praktisera hos varandra har jag varit med om, men att byta jobb med varandra? Hur har man gjort med affärskunnandet som man bör ha byggt upp under tiden, historiken, tilliten i organisationen, förtroendet och respekten. Vad händer med positioneringen i ledningsgruppen med mera.  Vilka andra chefsroller skulle komma på en sådan här idé? Tänk om VD bytte plats med en annan VD under ett år hur populärt skulle det vara, eller ekonomichefen? Eller bygger det hela på en syn att personalcheferna är inte så strategiskt viktiga så vi kan byta personalchef med ett annat företag för affärsmässigt gör det ingen skillnad? Vad sa direkt underställda, facket? Eller är det en innovation som får in ett nytänkande som borde omfatta hela ledningsgruppen? Kan det vara så att HR-jobbet är så standardiserat (hemska tanke) att det är bara att byta rätt av med i stort sett vem som hellst?

Som sagt ska det bli intressant att läsa artikeln hur de löst de frågorna som i alla fall poppar upp i mitt huvud när jag såg presentationen.

Permalink   Allmänt