Det var en befrielse att läsa i P&L #3 där SKF:s personaldirektör har valt att gå en egen väg istället för att följa strömmen och införa HR-transformation, eller Dave Ulrich modellen som har varit den rådande modellen inom HR-Kretsar några år och där alla vill vara så lika varandra som möjligt och leka följa John. Potentiella framgångssagor presenteras på olika HR-mässor och dagar där personer som passar in i den för tillfället rådande paradigmen får tillfälle att breda ut sig. Är det inte risk att det blir rätt likriktat?

Jag saknar och efterlyser mer utrymme till personer som vågar gå sin egen väg och inte anammar någon gemensam modell som beskrivs som allenarådande. Sverige och svensk HR behöver fler personer som Eva Hansdotter personaldirektör på SKF och våra yrkesmässor behöver personer som sticker ut och vågar tänka i andra banor än etablerade. För hur ska vi annars få någon utveckling och trovärdighet om vi inte har en dynamik och diskussion inom yrkeskåren, för hur högt i tak är det egentligen inom HR?

Permalink   Allmänt