Jag kan se att det finns två vägar att gå inom HR.

Den största och mest frekventa är att HR är en serviceorganisation. Vi följer vad andra gör och gör vad andra säger att vi ska göra. Det finns ingen förståelse alls för tesen att HR behöver öka sin kaxfaktor. Vi ska tyst och smidigt manövrera oss tillsammans med organisationen, styra det får ekonomerna och kontrollinstrumenten göra.  Eget tänk är onödigt utan vi följer vad alla andra gör i ett stort HR Groupthink, eller ankdamm.

Det vi är duktiga på nämligen mellanmänskliga relationer överlåter vi till cheferna och som extra krydda vill vi kontrollera att cheferna gör det som vi är bra på och misslyckas dom så slår vi dom på fingrarna. Här gör man sig inte hörd i ledningsgruppen, utan är glad att man är med och sitter tyst och lyssnar för att sedan effektuera vad som har sagts.

 Den andra delen är en HR-funktion som fungerar mer som ”djävulens advokat” En funktion som är i lojal opposition och har ett mer långsiktigt perspektiv och inte går på alla kortsiktiga kvartalsnycker. En HR funktion som tillåter debatt och strävar efter att det ska vara dynamik och högt i tak. En funktion som är stolta över sin kompetens och drivs mer av det än att ha komplex inför ekonomiavdelningen.

 Svensk traditionell HR ogillar debatt, besvärliga bloggar utan vill simma lugnt i sin lilla ankdamm, samt premiera dom som simmar med dom i den lilla ankdammen. Ibland ramlar det ner något nytt i ankdammen och alla kastar sig över den matbiten, nu är det Lean. Alla tycker då likadant som de andra i den lilla dammen och avarter trängs undan. Jag tror att det är en farlig väg och jag hoppas att det kommer lite nytänkande och fritänkande. Att man vågar sticka ut hakan lite mer och positionera sig och vågar tänka nytt och fritt. Att man vågar att synas utanför den lilla trygga dammen.

Permalink   Allmänt