Efter åratal av nedskärningar av administratörer och där varje chef förväntas klara av sin egen administration, gärna med ”hjälp” av en djungel av IT-stödsystem, undrar jag om vi inte har nått vägs ände. Kraven på rapporter och olika kontrolluppgifter har växt lavinartat, medan själva stödet har minimerats eller snarare eliminerats.

Träffade nyligen personer på ett landsting som berättade att det fanns läkare hos dom som enbart hann med patienter på endast 20 % av arbetstiden, sen satt de fast i administration. Stödet för dom var ju borta som t ex läkarsekreterare. Men att få gehör av att anställa administratörer eller läkarsekreterare istället för att fylla på med ytterligare läkare fick man inget förståelse för. Tyvärr är den här situationen inte unik. Vi ser det överallt där chefer sorterar papper,skriver rapporter, kopierar, bokar resor med mera. Vi håller på att utveckla en situation där vi får väldigt dyra administratörer som får lov att sköta hanteringen själva på bekostnad av patientid, tid för medarbetare och utveckling. Är det så smart egentligen.

Vi ska nog inte tillbaka till tiden på 60 -70 talet när varje chef hade sin sekreterare, men  nu har vi väldigt ofta hamnat i en anorektisk organisation där effektiviteten och utvecklingen hämmas på grund av någon egendomligt ”Head Account” tänkande.

Det är inte underligt att intresset för chefsyrket minskar då det innebär att jag inte hinner arbeta med det som egentligen var syftet och hur funderar läkaren som gått en lång läkarutbildning ser patientköerna växa men hinner enbart med att möta dom ca 2 tim om dagen..

Borde inte fler reagera och HR som oftast håller i neddragningar börjar att bromsa utvecklingen. För är det så att vi älskar administration men hatar administratörer och resultatet blir att vi får rekorddyra administratörer? Anställ med andra ord fler assistenter och administratörer.

Följ mig gärna på facebook. Gå in och gilla http://www.facebook.com/HRakuten

Permalink   Allmänt