Magnus HR-blogg - HRsociety - Personal & Ledarskaps digitala mötesplats

När ekonomer uttalar sig om HR, får man ofta höra att HR måste lära sig mer ekonomi, vad ROI är, kunna läsa bokslut och kunna mäta sin verksamhet. Med andra ord lära sig deras kompetensområde.

Men hur sköter dom själva sin verksamhet, hur är det med deras egen självinsikt?

1. Kontroll är ett honnörsord inom ekonomi, men är det någon som någonsin har räknat på vad all kontroll kostar. Jag har aldrig sett en sådan beräkning. Tendensen de senaste åren har varit rätt tydlig. Kontrollen har fått tagit mer tid och resurser i anspråk, tilliten allt mindre.

2. Vilket mervärde skapar själva ekonomiavdelningen genom sitt ständiga tillbakablickande av vad som redan har hänt. De vill att HR ska redovisa ROI på sin verksamhet, vad är avkastningen för ekonomernas kontrollapparat och administrativa överbyggnad.

3. Det kortsiktiga ekonomiska tänket gör att långsiktigt investeringar sällan får komma fram, vilket hindrar innovation och utveckling. Kortsiktighet och kontroll går före långsiktighet och utveckling.

4. Ekonomer framför ofta krav på standardiseringar, men hur är deras egen standardisering.. De har själva ett virvarr av uttryck och termer som inga förstår och som inte är ensade mot varandra.. Borde de inte själva standardisera sin terminologi så att både ekonomer och andra förstår varandra bättre.

5. Skulle det inte bli bättre om man skulle samverka /samordnaoch koordinera sin verksamhet med andra än att utgå från att andra ska blint följa dom oberoende av vad dom befinner sig i sin produktionscyckel.

Det känns skönt att se att ekonomismen börjar tappa sitt starka fotfäste och får börja anta en mer normal nivå. För visst ekonomer och deras kunskap behövs, likväl som HR och deras kunskap behövs för att företaget/organisationen ska bli framgångsrika och utvecklas. Så är det inte bättre att alla ser till varandras kompetenser och hur vi ska använda det på bästa sätt än att ständigt få höra ekonomernas standardkommentar; HR måste lära sig mera ekonomi. Men inte minst lika viktigt att HR måste sluta att hela tiden snegla på ekonomerna och känna sig undervärderade.

Liam Ulvhag har i en debattartikel på HRsociety tagit upp en sak som vädrats med jämna mellanrum de senaste 20 åren. Att HR måste lära sig räkna och menar att bara vi har nyckeltal och ekonomiska tal på vad en t ex kompetensutveckling ger i ROI (Return On Investment) så får vi gehör och plats i ledningsgruppen. Han menar också att HR måste rycka upp sig. Det senare kan jag hålla med om, men jag anser att ekonomer räknar då dom är utbildade för det och HR arbetar med ”mellanmänskliga relationar” och är bra på det. Sen anser jag att det är en myt att HR inte kan räkna, oftast har dom den ekonomiska kunskapen som krävs, men allt är inte svart och vitt.

Johan Berglund Handelshögskolan har skrivit en bok ”De otillräckliga – en studie i personalspecialisternas kamp för erkännande och status”. Där det kommer fram att det är mer en kaxighet att föra ut sina argument som behövs, inte avsaknad av ekonomiska kunskaper.

Att HR behöver rycka upp sig håller jag med om, kanske inte på samma grunder som Liam, men ändå. HR arbetar ofta med att gjuta olja på vågorna och okritiskt effektuera vad ledningen bestämmer, istället för att vara i ”lojal opposition” och föra fram sina eventuella motargument.

Som exempel kan jag nämna Professor Alvessons som menar att 70% av centralt beslutade förändringsarbete misslyckas eller inte når sina mål. Alla inom HR vet att förändringsarbete har en kostnadssida, men för tyvärr inte alltid fram den. Men jag brukar hänvisa till Birgitta Södergren från Handelshögskolan i Stockholm och nu på IPF som har listat upp förändringens osynliga kostnader.

Ovan listade argument förstår varenda VD att det kostar pengar, mycket pengar. Det gäller för HR mer att föra fram argumenten än att räkna ut ROI på t ex maktspelet och att man har internfokus istället för kundfokus.

Vi ser också att ekonomismen ifrågasätts alltmer, det kortsiktiga kvartalstänket får allt fler kritiker och bolag lämnar börsen då det inte går att göra långsiktiga investeringar utan att börskursen faller om det inte blir en direkt avkastning.

Nej jag ser nog mer att HR har framtiden för sig om man nu är beredd att ta över stafettpinnen från ekonomerna. Men då måste man vara mer högljudd och ta för sig i diskussioner. Kom ihåg Jörgen Ooms visdomsord ”Proud people Performe” Det räcker långt .

Janne Carlzon sa på 80-talet ”Riv Pyramiderna” nu har vi haft en strukturexplosion i 25 år, nu kommer kanske tiden för ”riv processerna”.

Idag översvämmas vi av olika social media experter som på olika mer eller mindre förträffliga sätt berättar för oss hur vi ska utnyttja internet och sociala medier så mycket som möjligt.

Möjligheterna är nästan oändliga och budskapet att det gäller att hänga med om du ska ha en chans att synas i framtiden. Det jag kan sakna är den totala avsaknaden av analys och kritik och det är inte lätt att kritisera sociala medier utan att nästan bli idiotstämplad och som bakåtsträvare. Vilket jag märkte när jag kritiserade hajpen med rekrytering via sociala medier.

Därför vill jag direkt här meddela att jag verkligen älskar internet och sociala medier och använder förmodligen alldeles för mycket tid till det.

1. Den personliga integriteten kan vi glömma. Big Data är insamling av en massa uppgifter om dig. Vi lämnar digitala spår överallt som samlas in och sparas eller säljs till olika företag som mer vill rikta sin marknadsföring till sin verkliga målgrupp. Som exempel så sökte jag på nätet efter bäddsoffor. Helt plötsligt så översvämmas jag av mail och annonser på facebook av just olika förslag på bäddsoffor. Efter att jag skrev in i statusraden på fb att jag var singel så översvämmas jag (som av en händelse) på fb av olika datingföretag som är specialiserad på min åldersgrupp.

2. ”Filter Bubble”. Vi ser det vi vill se. Google och facebook ser vad vi gillar, vad vi klickar på och vad vi söker efter. När vi sedan t ex googlar så får vi resultat efter våra intressen. Om två olika personer googlar samma sak får de olika resultat beroende på vad de är intresserade av. Vilket gör att en massa information väljs bort eller inte visas och sådant kan göra mig orolig. Blir det inte väldigt mycket likriktning då, ungefär som att omge sig i ledningsgruppen av bara ja-sägare.

3. Internet är ju en otrolig möjlighet att koppla samman olika människor, sprida information. Men om det kommer in filter som gör att jag bara ser det jag gillar då kommer utvecklingen och debatten att förtvina. Vi pratar mångfald i andra sammanhang här blir det mer en sammankoppling av likasinnade. Och mer enfald än mångfald.

Jag anser att det är viktigt att vi är medvetna om hur och var utvecklingen är på väg, går förmodligen inte att bromsa och ska inte det heller. Men vi måste vara mer ”källkritiska” och medvetna om vad som sker runt oss.

Eli Pariser gav en suverän belysning om fenomenet på ett TED –föreläsning.

Idag översvämmas vi av olika social media experter som på olika mer eller mindre förträffliga sätt berättar för oss hur vi ska utnyttja internet och sociala medier så mycket som möjligt.

Därför vill jag direkt här meddela att jag verkligen älskar internet och sociala medier och använder förmodligen alldeles för mycket tid till det.