Läser i P&L #3 (Personal & Ledarskap) att ”varannan kommunchef med ansvar för vård och omsorg upplever en stressreaktion i samband med sin kontakt med medier”.

Det är kanske inte så underligt eller förvånande egentligen. Men att talespersonerna som utsatts för kritisk granskning fick frågan vilka de fått mest stöd från så kom sist på listan, den närmaste chefen, kommunikationsenheten och HR-enheten.

Jag kan nog tycka att HR-enheten borde ligga längre fram, eller visar resultatet att det finns ett förakt för chefer inom HR.  Som man ibland kan finna i uttryck som ”det kan chefen göra – det har hen betalt för”. Så när chefen står inför ett mediedrev så backar HR in i sina rum och gömmer sig istället för att stötta chefen. Eller ännu värre vänder kappan efter vinden och underblåser stormen.

Väldigt ofta så påtalas det att HR ska stötta och coacha cheferna, men varför backar man då när det blir skarpt läge? Hur tror man för de HR-avd som inte stöttar att man bygger upp ett långsiktigt förtroende om man har den inställningen. HR måste väl kunna stå upp för sina chefer och inte som enligt den här undersökningen lämna dom i sticket. Här verkar förövrigt kommunikationsavdelningen och HR  ”gå hand i hand” vilket inte  gör saken bättre. Så ni som inte redan gör det är min rekommendation att gå ut och visa cheferna att ni stöttar dom såväl i medgång som motgång.

Noteras att det står också att 44% av cheferna upplevde mediegranskningen som en negativ erfarenhet så visst finns det att jobba med. Tycker att HR ska ge cheferna åtminstone en klapp på axeln för allt de kan få utstå.

Ur forskningsrapporten ”Att möta media och undvika personfokuserade drev” 

Följ mig gärna på fb www.facebook.com/HRakuten