När vi ser på 80-talisterna som "stormar" fram, som ser som självklart att vara inne på Facebook, bloggar med mera. Hur tillåtande är vi att de kan skriva och uttrycka sig i facebook  på arbetstid? Börjas det inte sättas upp kontrollinstrument och regelverk som förbjuder användandet av facebook på arbetstid och hur tilltalande tycker 80-talisterna att det är?  När vi väl har förbudit facebook på arbetstid har det säkert kommit något annat fenomen. Alla arbetsgivare uttrycker att de vill vara en attraktiv arbetsgivare för nästa generation som kommer in på arbetsplatsen, men hur beredda är vi egentligen? Har ni kollat vad som bloggas om din arbetsplats? Gör det och fundera sedan på vad ni ska göra eller vill göra med den bloggaren?

Det finns en klar förskjutning i samhället tycker jag från att uttrycka sig traditionellt. Tv klagar över att politiker är svåra att få till debattprogram, kan ett av själen vara att de har så många andra vägar att få ut sina åsikter så att de slipper att bli grillade i ett debattprogram. Det måste vara drömmen för en politiker att få uttrycka sig utan att bli avbruten eller påhoppad med en massa andra argument. Dock står näringslivet gärna där istället, men var står HR? Tyvärr ingenstans.

Nu i media hoppar man gärna på bloggaren "Blondinbella" som har förmodligen mer läsare per dag på sin modeblogg än vad modemagasinen har i veckan (de tre största modebloggarna har 500000 läsare i veckan Blondinbella är en av de största) och hon är bara 17 år. Istället ifrågasätter politiker henne och konsumentverket utreder om hennes texter strider mot marknadsföringslagen. Blondibella kan dock trots allt skratta hela vägen till banken då hennes blogg värderas för 5 miljoner per år. Ska man inte hedra en sådan ung entreprenör och kanske acceptera att världen inte ser likadan ut längre.

Permalink   Företagande