Tycker jag är en mitt i prick kommentar av Fredrik Hillelson vd Novare Human Capital som citeras i tidningen Chef.

"En B-chef har ofta ett stort kontrollbehov. Många gånger anser han eller hon att de egna medarbetarna inte håller måttet" Enligt Fredrik

En A-chef däremot är orädda och vågar anställa personer som är vassare än dom själva, de vågar visa sina goda och dåliga sidor. De vågar be om hjälp och vara sig själva enligt Fredriik Hilleson. Det gör att A-medarbetere gärna kommer dit för att jobba och utvecklas.

Nu när kriget om talangerna är i full gång så gäller det att ha gott om A-chefer, men hur vanliga är dom idag? Jag tycker att "systemet" verkar mer vaska fram B-chefer med ett stort kontrollbehov. Har du kontroll så belönas du, sedan kan man lätt skylla på medarbetarna när det går fel och då låter det "bästa att göra allt själv så man vet att det blir riktigt gjort" Men hur utvecklande är det för verksamheten, för medarbetarna?

Med andra ord. Vi föredrar A-chefer men promotar B-chefer-

Permalink   Ledarskap