Jag får rätt ofta höra att "alla skäller och gnäller på HR" . Men är det inte så att om det finns klagomål så kan det visa på ett förbättringsområde. Är det inte värre om det vore tyst och de som klagar håller det inom sig?

Visst har och görs det mycket bra inom HR och det ska fram naturligtvis, men även misstagen och felsatsningarna ska fram för det är väl av misstagen som man kan lära sig hur man ska göra nästa gång. Misstagen och felsatsningarna blir inte bättre av att man försöker tiga ihjäl dom. På HR Challenge i Malmö pratade Igor bland annat om att det finns en rädsla att göra misstag, se misstaget som ett lärsteg och att du faktiskt har försökt göra något.

I USA pratar man om att man anställer två kategorier av människor (grovt förenklat), de som lyckats och de som misslyckats. Den gråa massan i mitten är inte så intressanta för har de egentligen gjort något? Ibland har jag en känsla av att vi anställer mycket från den gråa massan för då sticker det inte ut. Hur förlåtande är vi egentligen mot misstag som görs? Klart upprepas samma misstag flera gånger kan man undra, men hur ofta sker det egentligen. Rädslan att göra misstag sätter ett lock på organisationen och kväver utvecklingen och ger en handlingsförlamning som är förödande i tider som detta.

Permalink   Ledarskap