Jag har fått en känsla av att "kaxighetsfaktorn" har ökat inom HR. Den är fortfarande i klar minoritet men idag träffar du ibland personalchefer som vågar säga ifrån, som vill ta "makten" över agendan och se till att personalfrågorna inte ligger sist på dagordningen. Det är personer som tar sin plats och fyller den i ledningsgruppen och inte bara är placerade där. Det är jättekul och väldigt välbehövligt.

Men det är inte lätt, för många chefer ser gärna att personalchefen ska vara en tyst och snäll person som sitter i ledningsgruppen dels som en symbol/gisslan, men ska också vara den som verkställer besluten som de andra i ledningsgruppen har fattat när det gäller personal. Det verkar finnas en devis i många ledningar om att "En tyst personal är bra personal" och att HR agerar efter detta.

Permalink   Ledarskap