Läste att finansfamiljen Douglas säljer av sina aktier i Rörvik Timber då han inte har något förtroende kvar för dom. Anledningen är på grund av en inte särkilt professionellt skött omstrukturering enligt SvD.

Undrar vilka som skött den omstruktureringen? Säkert något dyrt amerikanskt bolag som skickar fram sina juniorer som går strikt efter en modell som används i alla sammanhang oavsett företag och problem. Men vad vet jag, det kan ju vara inhemska klåpare likväl. Det som är intressant att omstruktureringar kan få effekt att ägarna tappar förtroendet, det är väl först då som det kan hända något positivt. För jag är helt övertygad av att det inte finns en modell som kan lösa alla problem, jag har sett nog av och städat upp efter flera sådana försök under mina yrkesår. Det viktiga är att utgå från den verklighet som företaget befinner sig i och inte anpassa företaget in i en modell.

Borde inte HR ha en mer aktiv roll här, tänk om finansmarknaden började reagera på vilken personalpolitik som råder på företaget. Eller tänk om finansmarknaden reagerade på vilken kompetensförsörjningsstrategi som företaget har för att klara sig när det blir kompetensbrist. Då skulle det ta riktig fart med HR-arbetet, men vill HR ha den uppmärksamheten? Jag är inte helt säker.

Permalink   Företagande