Dagens Industri relaterar i en artikel från tidningen Chef att den svenska mjukischefen snart är ett minne blott. Se artikeln HÄR

Att jantelagen måste bort håller jag helt med om, men att chefskapet varit speciellt mjukt de senaste åren kan jag inte alls förstå, tvärtom. Det finns flera faktorer som pekar på motsatsen samt att vad jag förstår så är det chefer själva som har uttryckt sina åsikter och med andra ord talat i egen sak.

Vad talar emot.

1. Forskning (Martin Rogberg) har visat att ledarskapsmodet går i 25-årscykler mellan hårt och mjukt ledarskapsidéal/styrning. Vi kommer då att toppa under 2010 i hårt ledarskap med den nu så populära Lean (and mean) management.
2. 80-talisterna accepterar inte 70-timmars arbetsdag, utan vill kunna kombinera familj, vänner och arbete.
3. Chefer har idag inte tid att vara chefer, administration och kortsiktigt kvartalsekonomiskt tänkande, möten och rapporter styr majoriteten av deras tid, förmodligen upp till 80% av arbetstiden. För 20 år sedan var det tvärrom.
4. Att vara en attraktiv arbetsgivare innebär att det finns tillit och empati utöver ett tillåtande klimat. Något som är en bristvara idag, det är förövrigt sällan ok att eller utrymme till att göra fel/avvikelser vilket skapar rädda organisationer
5. 40-talisterna går i pension (förmodligen de som svarat på frågorna) ska ersättas av bland annat 80-talister som inte accepterar nuvarande arbetsförhållanden.
6. För att vara attraktiv arbetsgivare krävs att cheferna har en framtidstro, engagemang och kan entusiasmera och coacha sin personal. Inte enbart peka med hela handen.

Sedan pratas det om att idag råder det konsensus och allas delaktighet innan beslut, det är nog snarare i olika former av ledarutbildning som det diskuteras då ledarutbildningen inte har utvecklats speciellt mycket efter de förutsättningar som råder ute i verkligheten.

Fast visst är det intressant med lite olika uppfattningar, det leder utvecklingen framåt.

Permalink   Ledarskap